fredag 19 maj 2017

Tappa greppet

Författare: Katarina von Bredow
Genre: Tonår, romantik, drama
Sidor: 251
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 18/5 - 2017

Handling
Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. 

Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. 

Ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Tankar om boken
Jag såg denna boken inne på biblioteket och tänkte, "varför är du så bekant?". Öppnade boken och insåg att det var andra delen i en serie, vilken jag hade läst första delen av. Katarina von Bredow, ett starkt kort enligt mig. Det är sällan hon gör en besviken, och jag anser väl ändå att hon lyckats ganska bra med sin bok även denna gång. 

Tappa greppet var en aning seg tycker jag, det kunde hänt lite mer grejer som gav handlingen lite fart, men det var ändå ett bra och realistiskt innehåll som liksom funkade för sitt syfte. Detta är ingen fantasybok, och då krävs liksom inte det riktigt på samma sätt. Så jag kan väl säga att jag är hyfsat nöjd. 

Angående karaktärerna dock, så tyckte jag de var ganska "platta" i utförandet. Det var väldigt ytligt och man fick endast komma nära typ 2 personer, knappt det, vilket gjorde att hela berättelsen blev mindre levande. Visst, man fick följa Hampus, som är huvudperson och ta del av hans tankar samt känslor och det var ju bra. MEN, jag tycker faktiskt att man som författare måste tänka på helheten också, inte glömma de andra som också finns med, så det inte bara blir några random namn som dyker upp då och då. Det hade helt klart tillfört lite mer till storyn och hade gjort den mer intressant och djup typ. Det är ju onödigt att bara slänga in några side-kicks om de bara ska finnas där som ett namn som säger något då och då och sen inget mer. 

Annars var denna boken helt okej, det är en typisk tonårsbok med mycket känslor. Allt från den mörka sorgen till skönaste lyckan. Ingen favorit tyvärr, men läsvärd är den väl ändå. Jag vet inte om jag tycker att den riktigt tillfört något i mitt liv, men jag tyckte ändå den var okej och något som jag skulle kunna rekommendera till andra. 




söndag 7 maj 2017

Bokbloggsfrågan v.18

Denna grej anordnas av Barnboksbloggen och det går då ut på att man får en fråga varje vecka, som oftast har någonting med böcker att göra, som man då får svara på varje vecka.



Veckans fråga låter såhär: Hur viktigt är karaktärerna i en bok för dig? Kan du läsa vidare även om du inte alls gillar huvudpersonen? Vad utmärker en riktigt bra karaktär enligt dig? Och vad får dig att inte alls gilla en viss karaktär?`Och hur är det egentligen det där med stereotyper, hiss eller diss?

- Karaktärerna för mig är oerhört viktiga. De gör ju liksom boken. Om huvudkaraktären är jättetråkig och verkligen inte fångar mitt intresse alls, då färgar det ju av sig på handlingen också upplever jag. Det blir ju inte särskillt intressant att läsa ur en persons perspektiv om du inte ens gillar människan, tänk liksom att behöva stå ut. Då skulle jag nog hellre skippa att läsa boken och gå vidare med något annat. Som tur är har det inte hänt mig särskilt många gånger. 

En riktigt bra karaktär för mig har inga speciella drag direkt egentligen. Utan det är liksom en person som utmärker sig på ett visst sätt. Om den personen är glad eller ledsen, snygg eller ful spelar liksom ingen roll. Alla är vi olika precis som karaktärerna i böckerna, och det är det som är det fina. Folk som är unika och utmärker sig på ett speciellt sätt tycker jag om, men om jag ska nämna några karaktärsdrag som jag tycker om så är det; nyfikenhet, modig och humoristisk. Dessutom gillar jag personer som är öppen för förändringar och som liksom inte stannar upp, det är kul när man får följa en persons utveckling både psykiskt och fysiskt. Om en person däremot bara stannar upp och typ "nu är det såhär och så kommer det alltid att vara" så blir det tråkigt. Till exempel har vi boken "Glastronen". Det är underbart att se en lönnmördare utvecklas och bli något mer än det blodtörstiga monster hon alltid varit, kapabel att visa kärlek och ge andra personer lycka i livet. Man blir så glad typ, att hon trots alla hinder hon mött på vägen kom dit där hon är nu. 

Jag tycker att den stereotypiska mannen och kvinnan faktiskt har försvunnit en del i böcker. Såklart finns dem kvar, men inte på samma sätt. Även här, är "Glastronen" ett väldigt bra exempel på det. Där är det istället kvinnan som är "man", stark, modig och slåss. Det är coolt. Jag gillar det. Men, det är inte fel med det stereotypiska heller, lite av båda, lagom är bra. 

tisdag 2 maj 2017

Nya böcker #19

För er som inte visste det, så fyllde jag 18 år den 8:e april. Fick ett presentkort på Adlibris, så passade på att beställa några böcker som jag länge velat ha! Sjukt bra när man får ett presentkort så man kan välja precis vad man vill. Är så nöjd!

Ibland mår jag inte så bra - Therese Lindgren

Isla and the happily ever after - Stephanie Perkins

Life and death (Twilight reimagined) - Stephenie Meyer


Har ni läst någon av dessa böcker och vad tyckte du om den/dem? Kommentera!

söndag 16 april 2017

Bokbloggsfråga v.15

Denna grej anordnas av Barnboksbloggen och det går då ut på att man får en fråga varje vecka, som oftast har någonting med böcker att göra, som man då får svara på varje vecka.



Veckans fråga låter såhär: Har du läst några läsvärda deckare den senaste tiden? Eller finns det några deckare som du ser fram emot att läsa, kanske redan nu i påsk? Vad är det förresten som utmärker en bra deckare, enligt dig?

- Det var sjukt längesedan jag läste deckare om jag ska vara ärlig. Senaste deckaren eller liknande som jag läste var "Hypnotisören" av Lars Kepler, och det var ett långt tag sedan. Men, jag har i princip alla Kepler-böcker som finns och jag vill väldigt gärna läsa dem då jag gillade "Hypnotisören", men även för att jag har nog aldrig hört eller läst något dåligt om deras/hans böcker. 

Det är mycket fart, fläkt och det är så att man sitter och biter naglarna av spänning på grund av att man så gärna vill veta hur det ska gå. Så, jag vill gärna ta tag i och läsa resterande böckerna i serien om Joona Linna. 

Vad som enligt min mening utmärker en bra deckare är att det händer något hela tiden. Det ska liksom vara så håret på armarna reser sig av kicken man känner när de kanske är i en fight eller när man får följa mordoffret precis innan det dör. Jag gillar lite när det blandas in lite skräck i det hela, eller liksom typ thriller-kriminalare som typ leker lite med en i hjärnan vilket också gör att man blir mer och mer intresserad för att det liksom startar igång hjärnan och tankegången. 

tisdag 11 april 2017

The Fault in Our Stars

Författare: John Green
Genre: Romantik, drama
Sidor: 336
Förlag: Penguin Books Ltd
Utläst: 7/4 - 2017

Handling
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö). Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.

Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k. 

Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld. 

Tankar om boken
Det känns som att jag förväntade mig alldeles för mycket av denna boken, för jag blev tyvärr besviken. Jag har hört så mycket gott om denna boken och det känns som att alla har hyllat den och älskat den, men jag själv gör faktiskt inte det.

Handlingen i boken känns lite tråkig, det händer inte så mycket och allt går typ sakta; som i slow motion. Det är liksom inte underhållande eller något. Visst, ämnet boken tar upp är allvarligt och det är inget underhållande, men det känns som att hela boken fick en lite överdrivet tråkig känsla. Det är jättesorligt det som händer i boken och jag grät lite på insidan i slutet, men, det var liksom inte mer än så. 

Karaktärerna är charmiga, men de känns lite livlösa. Det är så mycket snack om cancern och det känns som det blir mer det än själva människorna i boken. Vilka är dem? Visst, vi lär känna Hazel och Gus lite, men jag tycker inte det är tillräckligt. De känns platta, livlösa, de gör mig inte intresserad, de är typ tråkiga vilket gjorde att jag tröttnade ganska fort. Synd, för jag tyckte att det började bra med Augustus, Gus, som var så supercharmig, men sen blev ganska tråkig. Suck. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer. Denna boken var inte riktigt min smak. Kanske var det ett för tungt ämne för mig? Vem vet. Den var inte i min smak i alla fall, men jag är glad att jag läste den för den är ändå okej. Den har ett bra budskap, är viktig och informativ. 

Betyg: 2/5

torsdag 23 mars 2017

Warriors: Eld och is

Författare: Erin Hunter
Genre: Fantasy
Sidor: 347
Förlag: Bokfabriken (tack så mycket för boken!)

Utläst: 19/3 - 2017

Handling
"Endast eld kan rädda vår klan." 

Den ödesmättade profetian hänger över Åskklanen där Eldhjärta just blivit utnämnd till krigare och fått sitt krigarnamn. Hans liv som tamkatt känns väldigt avlägset. 

Det råder en bräcklig fred mellan de fyra klanerna i skogen, men det är oroliga tider och Åskklanen är försvagad efter alla strider. Läget blir ännu värre när man dessutom drabbas av både olyckor och sjukdom. 

Trots den svåra situationen är Eldhjärta övertygad om att det finns ett ännu värre hot mot klanen. Något som hotar hela klanens existens: förräderi i de egna leden..

Tankar om boken
Tillbaka i katternas värld och i Åskklanen. Jag är mållös och fortfarande lika imponerad av deras värld. WOW. Erin har gjort det igen!

Denna boken, precis som den förra, bjöd på mycket spänning. Det finns inte en lugn stund. Och för den som lätt tröttnar på böcker, i denna, kan jag säga dig att det ges inte ens ett sådant tillfälle. Du kan OMÖJLIGT tröttna på "Eld och Is". 
Varje sida har ett bra innehåll och jag tycker att allt är nödvändigt för att bokens handling ska bli så bra som möjligt. Jag ser inte heller hur man egentligen skulle kunna förbättra det på något sätt. För den är redan SÅ BRA. Det finns liksom med allt man kan önska sig; katter, action, bra beskrivningar, drama och känslor. Och det känns så äkta. Så bra. 

Det är även roligt att se hur karaktärerna utvecklas i denna boken och få fortsätta följa deras resa mot deras mål. Jag tycker om att denna boken började i princip där den andra slutade. Det är inget hopp i tiden och man är med precis hela tiden, inget lämnas åt slumpen. 

Det är svårt att skriva mer utan att spoila något, vilket jag tycker är synd. För det finns så mycket bra man skulle kunna ta upp med denna boken, men det är klart jag inte kan det då jag absolut inte vill berätta något i förhand för er som ska läsa denna serie, vilket jag verkligen hoppas att ni kommer göra. För det är den mer än värd.

Boken är helt klart en fullpoängare, det finns verkligen inget som är dåligt med den. Den går omöjligen att släppa ifrån sig, för man vill bara ha mer och mer. Kan utan tvekan säga att jag längtar tills jag får ta del av de resterande delarna i serien. Jag kan knappt vänta! 

Betyg: 5/5


tisdag 21 mars 2017

Bokbloggsfråga v.12

Denna grej anordnas av Barnboksbloggen och det går då ut på att man får en fråga varje vecka, som oftast har någonting med böcker att göra, som man då får svara på varje vecka.



Veckans fråga låter såhär: Då och då skickar ju bokförlagen ut pressutskick och recensionsexemplar. Ibland kommer det bara böcker, och ibland kommer boken tillsammans med något annat roligt som anknyter till bokens tema. Jag har dock funderat lite på hur det går till hos förlagen när de bestämmer vilka bloggar som ska få sådana här pressutskick. Har någon av er koll? Har ni på något sätt anmält er eller jobbat aktivt för att få vara med på listorna över vilka som ska få pressutskick? Eller tvärtom, tillhör du de som innerligt önskar, men aldrig får något? Och till sist, vad tycker ni om själva konceptet, är det bara kul att få sån här post eller känner ni att det förpliktigar?

- Jag vet faktiskt inte hur de gör med det. Men man önskar ju i alla fall att det var lite så att de ser över vilka böcker man läst och gillat, och sen att de väljer ut vilka böcker man får utifrån det. 
Men antar att det inte är så, utan att de ser över vilka som bloggar mest och vilka som kanske läser mest och snabbast och skriver bäst inlägg och sen skickar till dem? 

Jag får ibland sånna utskick som jag inte bett om, men det är inte så ofta det händer. Såklart är det kul att få oväntade paket, det är ett jättekul koncept, så jag tackar ju absolut inte nej när något kommer. Och jag tänker att, om jag inte bett om det så är det inte världens press att jag MÅSTE skriva om böckerna nu direkt eller så. För i så fall borde det finnas en överenskommelse tycker jag. Såklart brukar jag alltid läsa böckerna och recensera dem så fort jag får tid. Men ingen press, förutom om det är något jag kommit överens om med förlagen.