tisdag 1 augusti 2017

Jag är ju så jävla easy going

Författare: Jenny Jägerfeld
Genre: Drama, spänning
Sidor: 284
Förlag: Gilla Böcker
Utläst: 28/7

Handling (tagen från Adlibris)
Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong, ett analogt twitter. Man kan också kalla det för ADHD, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, och en pappa som apatiskt sitter framför teven och är deprimerad. Och inte jämfört med att inte ha råd med ny medicin. Och därför lura en knarklangare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey.

Tankar om boken
I boken och i Joannas huvud som man får ta del av, finns det väldigt mycket tankar, känslor och vändningar, precis som i mitt. Jag känner igen mig i henne otroligt mycket. Förutom själva grejen med ADHD då, men ändå är vi så lika. Därför tror jag att jag fastnade så fort för denna boken. Hon skulle lika gärna kunna ha varit min hyperaktiva och energisprakande tvilling.

Som sagt, mycket tankar och känslor som drar in en på ett väldigt bra sätt i boken, det blandat med mycket humor. Ibland var det så roligt att jag rent av satt och skrattade så jag fällde en och annan tår. 

Jag hade inte så höga förväntningar på boken eller författaren då jag inte visste jättemycket om något av delarna. Men boken tog mig verkligen med storm och jag sträckläste den, det gick ärligt talat inte lägga ifrån sig boken. Så bra var den! 

Huvudpersonen och hela hennes situation är bra uppbyggd och jag gillar hur man får ta del av henne och hennes vardag på ett så ingående och detaljerat sätt. Mycket bra gjort, så bra att man skulle kunna tro att det var en självbiografi. Mycket trovärdig och realistisk. Författaren har verkligen på ett toppensätt fångat hur det är att vara en tonåring i dagens samhälle, vilket gör mig väldigt imponerad. She really nailed it så att säga! 

En väldigt läsvärd bok som uppmärksammar och skapar förståelse för ADHD på ett bra sätt. Om du inte redan gjort det, LÄS! 

Betyg: 4/5

lördag 22 juli 2017

Warriors: Hemligheternas Skog

Författare: Erin Hunter
Genre: Fantasy
Sidor: 358
Förlag: Bokfabriken (tack så jättemycket för boken!)
Utläst: 22/7

Handling
Grårand riskerar den egna klanens förtroende genom sin kärlek till flodklanskrigaren Silverstråle. Eldhjärta är den enda som vet någonting om deras relation, men den lömska Tigerklo verkar vara Grårands hemlighet på spåren. 

Trots att Tigerklo är Åskklanens förstekrigare litar Eldhjärta inte alls på honom och han är fast besluten att ta reda på om känslan är befogad. Efterhand som Eldhjärta närmar sig sanningen avslöjas hemligheter som somliga anser helst skulle förbli dolda.

Tankar om boken
Efter att ha läst första och andra delen i serien Warriors, så kan jag ju inte annat än att säga att jag verkligen hade höga förväntningar på denna boken, då de andra hållit en så hög standard. Boken nådde upp till många av dessa, men kanske inte riktigt alla. 

Jag tycker denna boken var en aning segare än sina föregångare, men fortfarande sjukt bra. Varför jag tyckte den var segare vet jag inte, det hände inte så jättemycket känns det som. I slutet, de sista 100 sidorna var det som mest fart och fläkt om man säger så, och de sidorna läste jag i ett nafs... Men för att komma fram till det, var vägen en aning brant. Det kändes mest som man trampade på cykeln men inte kom någonstans, förrän senare och då gick det banne mig sjukt fort! 

Men som sagt, fortfarande en väldigt bra och välkomponerad bok med bra innehåll. Det är fina beskrivningar, mycket tankar och känslor vilket gör berättelsen mer levande och realistisk. 

Sista delen i boken var som sagt väldigt bra, och höll samma standard som hela första och andra boken i serien. Mycket som hände, dramatik och problem som äntligen kunde lösas... men även nya problem och jobbiga situationer som uppstod. Slutet var minst sagt en cliffhanger och jag ser som vanligt fram emot att få läsa nästa del i Warriors-serien! 

Betyg: 3,5/5

fredag 9 juni 2017

Nya böcker #20

Då var det dags för lite nya böcker igen! Denna gången har Bokfabriken varit snälla och skickat mig två böcker. Nämligen tredje och fjärde delen i en av mina favoritserier, Warriors. Första och andra boken var AMAZING, och jag har precis börjat på tredje boken och den verkar kunna nå upp till samma nivå. 




Hur fina är dem inte? Älskar omslagen, så underbara!
Ser verkligen fram emot att få läsa dessa böcker. Förvänta er recensioner på dessa inom kort!
Vill ni läsa recensionerna på de första böckerna i serien så hittar ni del 1 HÄR och del 2 HÄR

Har ni läst böckerna i serien Warriors? Vad tyckte ni om dem? Kommentera! 

måndag 5 juni 2017

Böcker jag vill hinna läsa 2017

SVART SOM EBENHOLTS - SALLA SIMUKKA
"Svart som ebenholts" skriven av Salla Simukka är jag sugen på efter att ha läst de första två delarna i serien som är en triologi. Det känns som ett måste att avsluta det jag påbörjat, att lämna en serie sådär mitt i känns inte riktigt rätt alls faktiskt. Dessutom tyckte jag ganska bra om andra boken i serien så därför kan jag helt klart tänka mig att ge denna serien en chans, vill helst hinna med det innan året är slut också, och innan jag glömt de andra böckerna och deras handling helt, haha! 


HARRY POTTER (hela serien) - J.K. ROWLING
Håller mig fortfarande borta från att läsa dessa böcker. Är typ rädd att det ska ta slut, vill liksom ha något att luta mig tillbaks på. Just nu har jag det, och det är skönt.
Men, kan ju inte hålla på och fega såhär. Måste ju någon gång, vilket jag verkligen vill, ta del av denna världen på riktigt, genom mer än filmerna. Under 2017 vill jag åtminstone börja läsa serien.

ENDGAME: KALLELSEN - JAMES FREY
"Kallelsen", första boken i serien Endgame skriven av James Frey känner jag att det är dags för mig att läsa då den stått i min bokhylla och dammat i två år nu efter att jag fick den av skolan när jag slutade nian. Det verkar ändå som en uppskattad serie, så varför inte ta tag i den och ta reda på om det stämmer?


SERIEN OM JOONA LINNA - LARS KEPLER
Fastnade någonstans i mitten av "Paganinikontraktet" och har sedan dess inte kommit någonstans med Keplers böcker. Riktigt synd tycker jag då jag verkligen tyckte om "Hypnotisören" och dessutom har hört att resterande böcker i serien om Joona Linna ska vara bra. 







fredag 19 maj 2017

Tappa greppet

Författare: Katarina von Bredow
Genre: Tonår, romantik, drama
Sidor: 251
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 18/5 - 2017

Handling
Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. 

Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. 

Ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Tankar om boken
Jag såg denna boken inne på biblioteket och tänkte, "varför är du så bekant?". Öppnade boken och insåg att det var andra delen i en serie, vilken jag hade läst första delen av. Katarina von Bredow, ett starkt kort enligt mig. Det är sällan hon gör en besviken, och jag anser väl ändå att hon lyckats ganska bra med sin bok även denna gång. 

Tappa greppet var en aning seg tycker jag, det kunde hänt lite mer grejer som gav handlingen lite fart, men det var ändå ett bra och realistiskt innehåll som liksom funkade för sitt syfte. Detta är ingen fantasybok, och då krävs liksom inte det riktigt på samma sätt. Så jag kan väl säga att jag är hyfsat nöjd. 

Angående karaktärerna dock, så tyckte jag de var ganska "platta" i utförandet. Det var väldigt ytligt och man fick endast komma nära typ 2 personer, knappt det, vilket gjorde att hela berättelsen blev mindre levande. Visst, man fick följa Hampus, som är huvudperson och ta del av hans tankar samt känslor och det var ju bra. MEN, jag tycker faktiskt att man som författare måste tänka på helheten också, inte glömma de andra som också finns med, så det inte bara blir några random namn som dyker upp då och då. Det hade helt klart tillfört lite mer till storyn och hade gjort den mer intressant och djup typ. Det är ju onödigt att bara slänga in några side-kicks om de bara ska finnas där som ett namn som säger något då och då och sen inget mer. 

Annars var denna boken helt okej, det är en typisk tonårsbok med mycket känslor. Allt från den mörka sorgen till skönaste lyckan. Ingen favorit tyvärr, men läsvärd är den väl ändå. Jag vet inte om jag tycker att den riktigt tillfört något i mitt liv, men jag tyckte ändå den var okej och något som jag skulle kunna rekommendera till andra. 




söndag 7 maj 2017

Bokbloggsfrågan v.18

Denna grej anordnas av Barnboksbloggen och det går då ut på att man får en fråga varje vecka, som oftast har någonting med böcker att göra, som man då får svara på varje vecka.



Veckans fråga låter såhär: Hur viktigt är karaktärerna i en bok för dig? Kan du läsa vidare även om du inte alls gillar huvudpersonen? Vad utmärker en riktigt bra karaktär enligt dig? Och vad får dig att inte alls gilla en viss karaktär?`Och hur är det egentligen det där med stereotyper, hiss eller diss?

- Karaktärerna för mig är oerhört viktiga. De gör ju liksom boken. Om huvudkaraktären är jättetråkig och verkligen inte fångar mitt intresse alls, då färgar det ju av sig på handlingen också upplever jag. Det blir ju inte särskillt intressant att läsa ur en persons perspektiv om du inte ens gillar människan, tänk liksom att behöva stå ut. Då skulle jag nog hellre skippa att läsa boken och gå vidare med något annat. Som tur är har det inte hänt mig särskilt många gånger. 

En riktigt bra karaktär för mig har inga speciella drag direkt egentligen. Utan det är liksom en person som utmärker sig på ett visst sätt. Om den personen är glad eller ledsen, snygg eller ful spelar liksom ingen roll. Alla är vi olika precis som karaktärerna i böckerna, och det är det som är det fina. Folk som är unika och utmärker sig på ett speciellt sätt tycker jag om, men om jag ska nämna några karaktärsdrag som jag tycker om så är det; nyfikenhet, modig och humoristisk. Dessutom gillar jag personer som är öppen för förändringar och som liksom inte stannar upp, det är kul när man får följa en persons utveckling både psykiskt och fysiskt. Om en person däremot bara stannar upp och typ "nu är det såhär och så kommer det alltid att vara" så blir det tråkigt. Till exempel har vi boken "Glastronen". Det är underbart att se en lönnmördare utvecklas och bli något mer än det blodtörstiga monster hon alltid varit, kapabel att visa kärlek och ge andra personer lycka i livet. Man blir så glad typ, att hon trots alla hinder hon mött på vägen kom dit där hon är nu. 

Jag tycker att den stereotypiska mannen och kvinnan faktiskt har försvunnit en del i böcker. Såklart finns dem kvar, men inte på samma sätt. Även här, är "Glastronen" ett väldigt bra exempel på det. Där är det istället kvinnan som är "man", stark, modig och slåss. Det är coolt. Jag gillar det. Men, det är inte fel med det stereotypiska heller, lite av båda, lagom är bra. 

tisdag 2 maj 2017

Nya böcker #19

För er som inte visste det, så fyllde jag 18 år den 8:e april. Fick ett presentkort på Adlibris, så passade på att beställa några böcker som jag länge velat ha! Sjukt bra när man får ett presentkort så man kan välja precis vad man vill. Är så nöjd!

Ibland mår jag inte så bra - Therese Lindgren

Isla and the happily ever after - Stephanie Perkins

Life and death (Twilight reimagined) - Stephenie Meyer


Har ni läst någon av dessa böcker och vad tyckte du om den/dem? Kommentera!