fredag 9 juni 2017

Nya böcker #20

Då var det dags för lite nya böcker igen! Denna gången har Bokfabriken varit snälla och skickat mig två böcker. Nämligen tredje och fjärde delen i en av mina favoritserier, Warriors. Första och andra boken var AMAZING, och jag har precis börjat på tredje boken och den verkar kunna nå upp till samma nivå. 




Hur fina är dem inte? Älskar omslagen, så underbara!
Ser verkligen fram emot att få läsa dessa böcker. Förvänta er recensioner på dessa inom kort!
Vill ni läsa recensionerna på de första böckerna i serien så hittar ni del 1 HÄR och del 2 HÄR

Har ni läst böckerna i serien Warriors? Vad tyckte ni om dem? Kommentera! 

måndag 5 juni 2017

Böcker jag vill hinna läsa 2017

SVART SOM EBENHOLTS - SALLA SIMUKKA
"Svart som ebenholts" skriven av Salla Simukka är jag sugen på efter att ha läst de första två delarna i serien som är en triologi. Det känns som ett måste att avsluta det jag påbörjat, att lämna en serie sådär mitt i känns inte riktigt rätt alls faktiskt. Dessutom tyckte jag ganska bra om andra boken i serien så därför kan jag helt klart tänka mig att ge denna serien en chans, vill helst hinna med det innan året är slut också, och innan jag glömt de andra böckerna och deras handling helt, haha! 


HARRY POTTER (hela serien) - J.K. ROWLING
Håller mig fortfarande borta från att läsa dessa böcker. Är typ rädd att det ska ta slut, vill liksom ha något att luta mig tillbaks på. Just nu har jag det, och det är skönt.
Men, kan ju inte hålla på och fega såhär. Måste ju någon gång, vilket jag verkligen vill, ta del av denna världen på riktigt, genom mer än filmerna. Under 2017 vill jag åtminstone börja läsa serien.

ENDGAME: KALLELSEN - JAMES FREY
"Kallelsen", första boken i serien Endgame skriven av James Frey känner jag att det är dags för mig att läsa då den stått i min bokhylla och dammat i två år nu efter att jag fick den av skolan när jag slutade nian. Det verkar ändå som en uppskattad serie, så varför inte ta tag i den och ta reda på om det stämmer?


SERIEN OM JOONA LINNA - LARS KEPLER
Fastnade någonstans i mitten av "Paganinikontraktet" och har sedan dess inte kommit någonstans med Keplers böcker. Riktigt synd tycker jag då jag verkligen tyckte om "Hypnotisören" och dessutom har hört att resterande böcker i serien om Joona Linna ska vara bra. 







fredag 19 maj 2017

Tappa greppet

Författare: Katarina von Bredow
Genre: Tonår, romantik, drama
Sidor: 251
Förlag: Rabén & Sjögren
Utläst: 18/5 - 2017

Handling
Hampus och Victoria är bästa kompisar. De hänger alltid med varandra. Självklara. I alla fall var det så till alldeles nyss. Tills den där dramaläraren Vincent kom med sina idiotiska övningar och lockade fram massa sanningar. 

Nu är allt förstört och Hampus har ingen aning om vart han ska ta vägen. För om han inte kan vara med Victoria så finns det liksom ingen annan. Det är klart att gänget är kvar. Och Victoria står där. Precis som innan. Men nu vet hon hur han känner. Att han är KÄR i henne. 

Ingenting kan någonsin bli som det har varit. För hur ska Victoria någonsin kunna vara kompis med honom när hon samtidigt vet hur han känner?

Tankar om boken
Jag såg denna boken inne på biblioteket och tänkte, "varför är du så bekant?". Öppnade boken och insåg att det var andra delen i en serie, vilken jag hade läst första delen av. Katarina von Bredow, ett starkt kort enligt mig. Det är sällan hon gör en besviken, och jag anser väl ändå att hon lyckats ganska bra med sin bok även denna gång. 

Tappa greppet var en aning seg tycker jag, det kunde hänt lite mer grejer som gav handlingen lite fart, men det var ändå ett bra och realistiskt innehåll som liksom funkade för sitt syfte. Detta är ingen fantasybok, och då krävs liksom inte det riktigt på samma sätt. Så jag kan väl säga att jag är hyfsat nöjd. 

Angående karaktärerna dock, så tyckte jag de var ganska "platta" i utförandet. Det var väldigt ytligt och man fick endast komma nära typ 2 personer, knappt det, vilket gjorde att hela berättelsen blev mindre levande. Visst, man fick följa Hampus, som är huvudperson och ta del av hans tankar samt känslor och det var ju bra. MEN, jag tycker faktiskt att man som författare måste tänka på helheten också, inte glömma de andra som också finns med, så det inte bara blir några random namn som dyker upp då och då. Det hade helt klart tillfört lite mer till storyn och hade gjort den mer intressant och djup typ. Det är ju onödigt att bara slänga in några side-kicks om de bara ska finnas där som ett namn som säger något då och då och sen inget mer. 

Annars var denna boken helt okej, det är en typisk tonårsbok med mycket känslor. Allt från den mörka sorgen till skönaste lyckan. Ingen favorit tyvärr, men läsvärd är den väl ändå. Jag vet inte om jag tycker att den riktigt tillfört något i mitt liv, men jag tyckte ändå den var okej och något som jag skulle kunna rekommendera till andra. 




söndag 7 maj 2017

Bokbloggsfrågan v.18

Denna grej anordnas av Barnboksbloggen och det går då ut på att man får en fråga varje vecka, som oftast har någonting med böcker att göra, som man då får svara på varje vecka.



Veckans fråga låter såhär: Hur viktigt är karaktärerna i en bok för dig? Kan du läsa vidare även om du inte alls gillar huvudpersonen? Vad utmärker en riktigt bra karaktär enligt dig? Och vad får dig att inte alls gilla en viss karaktär?`Och hur är det egentligen det där med stereotyper, hiss eller diss?

- Karaktärerna för mig är oerhört viktiga. De gör ju liksom boken. Om huvudkaraktären är jättetråkig och verkligen inte fångar mitt intresse alls, då färgar det ju av sig på handlingen också upplever jag. Det blir ju inte särskillt intressant att läsa ur en persons perspektiv om du inte ens gillar människan, tänk liksom att behöva stå ut. Då skulle jag nog hellre skippa att läsa boken och gå vidare med något annat. Som tur är har det inte hänt mig särskilt många gånger. 

En riktigt bra karaktär för mig har inga speciella drag direkt egentligen. Utan det är liksom en person som utmärker sig på ett visst sätt. Om den personen är glad eller ledsen, snygg eller ful spelar liksom ingen roll. Alla är vi olika precis som karaktärerna i böckerna, och det är det som är det fina. Folk som är unika och utmärker sig på ett speciellt sätt tycker jag om, men om jag ska nämna några karaktärsdrag som jag tycker om så är det; nyfikenhet, modig och humoristisk. Dessutom gillar jag personer som är öppen för förändringar och som liksom inte stannar upp, det är kul när man får följa en persons utveckling både psykiskt och fysiskt. Om en person däremot bara stannar upp och typ "nu är det såhär och så kommer det alltid att vara" så blir det tråkigt. Till exempel har vi boken "Glastronen". Det är underbart att se en lönnmördare utvecklas och bli något mer än det blodtörstiga monster hon alltid varit, kapabel att visa kärlek och ge andra personer lycka i livet. Man blir så glad typ, att hon trots alla hinder hon mött på vägen kom dit där hon är nu. 

Jag tycker att den stereotypiska mannen och kvinnan faktiskt har försvunnit en del i böcker. Såklart finns dem kvar, men inte på samma sätt. Även här, är "Glastronen" ett väldigt bra exempel på det. Där är det istället kvinnan som är "man", stark, modig och slåss. Det är coolt. Jag gillar det. Men, det är inte fel med det stereotypiska heller, lite av båda, lagom är bra. 

tisdag 2 maj 2017

Nya böcker #19

För er som inte visste det, så fyllde jag 18 år den 8:e april. Fick ett presentkort på Adlibris, så passade på att beställa några böcker som jag länge velat ha! Sjukt bra när man får ett presentkort så man kan välja precis vad man vill. Är så nöjd!

Ibland mår jag inte så bra - Therese Lindgren

Isla and the happily ever after - Stephanie Perkins

Life and death (Twilight reimagined) - Stephenie Meyer


Har ni läst någon av dessa böcker och vad tyckte du om den/dem? Kommentera!

söndag 16 april 2017

Bokbloggsfråga v.15

Denna grej anordnas av Barnboksbloggen och det går då ut på att man får en fråga varje vecka, som oftast har någonting med böcker att göra, som man då får svara på varje vecka.



Veckans fråga låter såhär: Har du läst några läsvärda deckare den senaste tiden? Eller finns det några deckare som du ser fram emot att läsa, kanske redan nu i påsk? Vad är det förresten som utmärker en bra deckare, enligt dig?

- Det var sjukt längesedan jag läste deckare om jag ska vara ärlig. Senaste deckaren eller liknande som jag läste var "Hypnotisören" av Lars Kepler, och det var ett långt tag sedan. Men, jag har i princip alla Kepler-böcker som finns och jag vill väldigt gärna läsa dem då jag gillade "Hypnotisören", men även för att jag har nog aldrig hört eller läst något dåligt om deras/hans böcker. 

Det är mycket fart, fläkt och det är så att man sitter och biter naglarna av spänning på grund av att man så gärna vill veta hur det ska gå. Så, jag vill gärna ta tag i och läsa resterande böckerna i serien om Joona Linna. 

Vad som enligt min mening utmärker en bra deckare är att det händer något hela tiden. Det ska liksom vara så håret på armarna reser sig av kicken man känner när de kanske är i en fight eller när man får följa mordoffret precis innan det dör. Jag gillar lite när det blandas in lite skräck i det hela, eller liksom typ thriller-kriminalare som typ leker lite med en i hjärnan vilket också gör att man blir mer och mer intresserad för att det liksom startar igång hjärnan och tankegången. 

tisdag 11 april 2017

The Fault in Our Stars

Författare: John Green
Genre: Romantik, drama
Sidor: 336
Förlag: Penguin Books Ltd
Utläst: 7/4 - 2017

Handling
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan. Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö). Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.

Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp. Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k. 

Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld. 

Tankar om boken
Det känns som att jag förväntade mig alldeles för mycket av denna boken, för jag blev tyvärr besviken. Jag har hört så mycket gott om denna boken och det känns som att alla har hyllat den och älskat den, men jag själv gör faktiskt inte det.

Handlingen i boken känns lite tråkig, det händer inte så mycket och allt går typ sakta; som i slow motion. Det är liksom inte underhållande eller något. Visst, ämnet boken tar upp är allvarligt och det är inget underhållande, men det känns som att hela boken fick en lite överdrivet tråkig känsla. Det är jättesorligt det som händer i boken och jag grät lite på insidan i slutet, men, det var liksom inte mer än så. 

Karaktärerna är charmiga, men de känns lite livlösa. Det är så mycket snack om cancern och det känns som det blir mer det än själva människorna i boken. Vilka är dem? Visst, vi lär känna Hazel och Gus lite, men jag tycker inte det är tillräckligt. De känns platta, livlösa, de gör mig inte intresserad, de är typ tråkiga vilket gjorde att jag tröttnade ganska fort. Synd, för jag tyckte att det började bra med Augustus, Gus, som var så supercharmig, men sen blev ganska tråkig. Suck. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer. Denna boken var inte riktigt min smak. Kanske var det ett för tungt ämne för mig? Vem vet. Den var inte i min smak i alla fall, men jag är glad att jag läste den för den är ändå okej. Den har ett bra budskap, är viktig och informativ. 

Betyg: 2/5